- Project Runeberg -  Den bergtagna : En kärlekens tragedi /
102

(1890) [MARC] [MARC] Author: Victoria Benedictsson, Axel Lundegård
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


ALLAND
ser på hennes entusiasmerade ansigte och säger sakta och
betänksamt.

Nej. Jag känner dig inte. Du har djupare
botten än jag nånsin vetat af. Går fram emot henne,
tar hennes hufvud mellan sina händer och kysser henne på
pannan. Farväl! Tack för denhär tiden. Och
tänk på mig någongång.

LOUISE.

Alltid, alltid!

ALLAND
ser henne tankfullt in i ögonen.

Lycklig? Jag undrar om jag skulle kunna
bli det — — jag menar så der lugnt och stilla,
som andra menniskor. Jag tror det ibland.
Jag fordrar icke så mycket. Men den kvinna,
jag skulle lefva tillsammans med — alltid —
måste vara af en oändlig blidhet, just derför,
att jag sjelf är så orolig och nervös — —
Han tiger en stund; derefter tillägger han sakta. Jag har
icke träffat många sådana kvinnor i mitt lif.

LOUISE.

Hur många?

ALLAND.

Två.

LOUISE.

Det var en för mycket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:50:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bergtagna/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free