- Project Runeberg -  Den bergtagna : En kärlekens tragedi /
176

(1890) [MARC] [MARC] Author: Victoria Benedictsson, Axel Lundegård
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ALLAND.

Lilla orm! Jag börjar frukta, att du ämnar
beveka mig genom din blidhet.

LOUISE.

Tror du det? Då måste jag ju bli pockande
för att visa, att du tar fel. skrattar. Men det
skulle vara mycket svårt för mig.

AI.LAND
ser ut i trädgården.

Jag kunde ha lust att kyssa dig, men det
går väl inte an. Det återstår mig således
ingenting annat än att säga farväl. Reser sig upp,

bugar sig och tar hennes hand, som han kysser. Adieu,

fröken Strandberg! Hviskande. A bientöt!

Han tar sin rock och hatt och går ut i trädgarden för att
säga farväl till de andre. Det blir allmänt uppbrott. Gästerna
komma in, och taga farväl under sorl och skratt.

BERGSTRÖM
till Johansson.

Du sjöng falskt, din bof! Tror du inte, att
jag märkte det?

JOHANSSON.

Det var du sjelf som gnällde för högt. Du
har inte öra — inte sant, Viggo? Det var han,
som sjöng falskt?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:50:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bergtagna/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free