Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slägten), och andra den tidens notabiliteter. Studierna
försummades dock icke, och vi hade den lyckan att ega
alldeles utmärkta lärare. Latin lästes privat hos Tranér och
privatissime hos Lundvall, hvarjemte jag afhörde Kolmodins
ypperliga föreläsningar öfver Livius och Tacitus; i teologi
och kyrkohistoria hade vi privat kollegium hos Thorsander,
i historia hos Fant, i naturrätt och filosofi hos Grenander,
i fysik hos Nordmark. Matematik och algebra föreläste
Brändström sjelf. Då mina begge lärare Brändström och
Stjernstolpe skrefvo en ful stil, men min far värderade en
vacker handstil, erhöllo vi en särskild lärare i skönskrifning,
docenten Edfelt. Dertill kom undervisning i musik af
Hæffner, och i pianospelning särskildt af Geijer
(historieskrifvaren), i ridkonst hos Malmerfelt, i fäktning hos jetten
Porath, i ritning hos Ahlberg, med hvilken det egna
förekom, att, ehuru han hade slag i högra handen, gaf han bättre
undervisning i sin konst, än de fleste. När jag första
gången läste Lessings ord: ”Rafael skulle varit det första målare
geni, äfven om han varit född utan händer”, tänkte jag på
min gamle Ahlberg. Då dansen denna tid stod i högt
anseende, — ännu under Carl Johan påstods en och annan
gjort lycka genom sin vackra dans, – måste vi äfven
arbeta flitigt under koregrafen Kullenberg. Han hade blott
ett talesätt: ”hoppa opp och kom ned igen”. På den tiden
var det en särskild utmärkelse att få bära sporrar.
Malmerfelt lät sina elever stundom vänta två eller tre terminer på
denna prydnad, och somliga fingo den aldrig. Också var
glädjen obeskriflig, då han efter slutad lektion sade: ”Ni
kan ta sporrar nästa gång”. Denna utmärkelse firades då
gemenligen med ett så kalladt ”sporr-kalas”, hvartill
stallmästaren och alla sporrbeklädda kamrater inbjödos. Uti
fäktning var mästareprofvet att få fäkta kontra, som det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
