Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”jag s— i din Tysk.” — Till Ödmanns egenheter hörde, att
han ville hafva en sådan värmegrad i sitt rum, att man kunde,
enligt talesättet, steka sill på väggarna. Hans mat serverades
på fyrfat; bref och tidningar skulle, före framlemnandet, ligga
på en glödhet kakelugn, och innan man fick inträde i hans
rum skulle man en tid hafva uppehållit sig i ytterrummet,
och sedan ej komma honom för nära. Vatten tålte han icke
och hade troligen ej tvättat sig på flere år. En frossa med flere
recidiver, hvaraf han erhöll det sista då han for hem i
täckvagn från Danmarks kyrka, der han predikat
midsommarsdagen, hade ingifvit honom denna skräck för köld och fukt.
Märkligt nog grundlade han, som icke kunde lemna sin säng,
studentsångens införande i Upsala, och han begynte den
derstädes timade reform i musiken med det akademiska kapellet,
som han hvarken hörde eller såg, men likväl styrde. Hæffner,
som kort derefter ankom till Upsala, fullföljde denna
förbättring, men stötte sig snart med Ödmann, såsom med de
fleste, med hvilka han hade att göra. Äfven i konsistorium
var Ödmann mägtig, ehuru han aldrig bevistade dess
sammankomster, och han styrde den teologiska fakulteten utan att
sätta foten inom dess dörr. En rolig anekdot om professor
Hultén målar detta förhållande. Efter Ödmanns död begärde
hans enda dotter nådår, ehuru boet var rikt. Hultén, som då
redan var afsigkommen, yttrade till professor Lundblad: ”Hvad
säger bror om det?” hvartill denne svarade: ”Jag säger, att
det är skamlöst.” — ”Ja”, genmälte Hultén, ”men är det icke
väl, att Ödmann icke nu är här, ty då ginge det säkert
igenom”, — förgätande sålunda, öfver Ödmanns stora inflytande,
att, om han lefvat, hade dottern ej kunnat begära nådår. Sällan
har man sett något så befallande, som uttrycket i gubben
Ödmanns ögon. Det berättas, att då konung Gustaf Adolf,
som barn, en gång sett sin farmor, drottning Lovisa Ulrika,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
