Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I talet vid Lovisa Ulrikas död framstår han med ett slags
floskulös vältalighet, som dock kanske fäst uppmärksamheten på
honom. Eljest var han egentligen historisk samlare, med ett
hästminne. Hans muntliga föredrag var vida lyckligare än
det skriftliga, hvaröfver Gustaf Abraham Silverstolpe gjort sig
så lustig. En envishet, att icke taga rättelse, gjorde det ännu
värre. Då det t. ex. anmärktes, att han om Medicéerna yttrat:
”både fader och son dogo barnlöse”, bibehöll han stället
oförändradt äfven i andra upplagan af sin historia, emedan
förhållandet verkligen var, att då den yngre dog ogift, före
fadern, så hade ingen af dem vid sin död arfvingar. Ordet
omröra nyttjar han ofta, i stället för vidröra eller afhandla,
hvilket gaf Silverstolpe ett nytt tillfälle att skämta. Stilist
var han icke, och man kunde anmärka långt flere löjligheter,
än de af Silverstolpe framdragna. Men han var en god
historisk forskare, en outtröttlig samlare, en nitisk arbetare i sin
vetenskap och en säker, samvetsgrann examinator, —
egenskaper, hvilka på lärostolen voro angelägnare än ett prydligt
författarskap. Under tentamina hade han en talang att ställa
sina frågor så, att han efter tre eller fyra spörsmål kunde
ungefärligen bedöma omfattningen och djupgåendet af den
examinerades historiska kunskaper. Jag påminner mig ännu
den första fråga han gaf mig i tentamen till kansli-examen.
Det var på våren 1814, och han tog sig af den dåvarande stora
politiska krisen, hvari hela Europa deltog, och af Napoleons
fall anledning till frågan: ”Hvilka äldre traktater kunna läggas
till grund för den fred, som sannolikt snart kommer att
slutas?” … onekligen en pröfvosten bland examensfrågor.
Daniel Boëthius (som studenterna ganska orätt kallade
Bos Eticus) var professor i praktiska filosofien och Kantian
(eller ”kantig”, som det då benämndes). Hans Naturrätt
hade, såsom kompendium för studerande, varit ganska
:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
