Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lindblom hade egentligen gjort sig känd såsom god Latinare,
hvilket namn han bibehöll under hela sin bana, och Tranér
påstod, att Lindblom såsom Latinsk prosatör icke lemnat någon
samtida framom sig. Mera behöfdes knappt den tiden för att
bibehålla sitt anseende vid universitetet. Men Lindblom hade
äfven ett namn såsom lexikograf och författare på
modersmålet. Huru dermed sammanhängde vet jag ej rätt, men ett
samtal, som jag hade med Wallin, sedan jag blifvit Svenska
Akademiens sekreterare, har väckt vissa tvifvel om den
förstnämnde hedersgubbens förtjenster i denna del. Vi samspråkade
om äldre och nyare akademisters stil, då jag råkade yttra, att
man nog allmänt förbisett Lindbloms sköna prosa, hvarpå blott
behöfde såsom exempel anföras det tal, hvarmed han öppnade
Svenska Akademiens sammankomst den 20 december 1809.
”Talar han icke der”, inföll Wallin, ”om huru, i tider af
fosterlandets fara, Greklands ädlaste ynglingar icke förnötte sin
tid vid kämpaspelen, men samlades vid Amfiktionernas fötter,
o. s. v.?” – ”Alldeles”, svarade jag. ”Det talet har jag
skrifvit”, sade Wallin. – Vid min förundran deröfver fortfor
han: ”Du må tro, att det var eget med salig Lindbloms
författarskap, och ingen har sluppit för bättre köp. Hans
Latinska lexikon har Dahl skrifvit, hans företal till Lehnbergs
predikningar har Åström skrifvit, hans inträdestal i Svenska
Akademien har Blom skrifvit — åtminstone retoucherat, — och
hans direktörstal har jag skrifvit. Det var ej emedan han icke
kunde skrifva, men han var för beqväm att arbeta. Så snart
han erhöll något dylikt uppdrag, sände han efter den, som han
ansåg dertill mest passande (hvarvid han nästan alltid träffade
ett lyckligt val) och sade: ’Hör på! … de ha lassat på mig
det här …. det har jag nu icke tid med …. och det der gör
du mycket bättre än jag … tag det och smörj ihop något, som
jag kan få om ett par dagar.’ Alla älskade honom och gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
