Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våra gamla folkvisors uppteckning, eller, som han sjelf
kallade det: ”satt hundrede folkfiser i harmoni.” Dessa
obestridliga förtjenster gengäldades illa med det armod, hvari
han på sin ålderdom lemnades med en talrik familj, och
hvarunder han med rätta kunde säga, att han gjort klokare
om han stadnat qvar i Tyskland, än att gå här ”und dö
hungers und träta på stenplåstret” (auf das Steinpflaster treten,
trampa gatorna). Han var, slutligen, en ypperlig lärare,
mindre i exekution, ty smak var ej hans starka sida, än i
musikens teori. Han kunde till den grad entusiasmera för
sin konst, att jag var nära att öfvergifva allt annat för att
blifva musikus af profession, och detta hade ofelbart skett,
om min far icke hållit fast vid den föresats, att jag först
skulle fullborda min akademiska kurs, innan jag finge välja
ritæ genus. Hæffner till och med mutade sina lärjungar att
göra framsteg, när ej annat hjelpte. Jag har äfven haft
exempel derpå. Han visste, att jag var insektsamlare. En
gång, då han gifvit mig ett svårt pensum, lofvade han mig,
i fall jag till följande dagen hade det färdigt, att skänka
mig ett prakt-exemplar af Lucanus Cervus, och han höll ord.
Han kände de gamles immensum laus calcar habet, öste
beröm på sina lärjungar, både enskildt och offentligt, omtalade
för alla, hvilket underdjur han upptäckt, som snart skulle
fördunkla alla andra, berättade för dem, hvilken ”suberp
dings han gombeneret" (komponerat), o. s. v. Man skämdes
visserligen för så mycket oförtjent lof, men det uppmuntrade
alltid till fortsatta ansträngningar. För egen del misstrodde
jag högeligen hans ord, och jag uttänkte derför ett eget
sätt att komma sanningen på spåren. Jag sammansatte
på egen hand några små sonater och fantasier, som jag
spelade för bekanta, eller i sällskap. På frågan, af hvem
stycket var, svarade jag: af Dussek (en då bekant Tysk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
