- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
53

(1870) [MARC] Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var den sista gången som de Finska blandade sig med de
Svenska. En hay var bildad från slottet till bildstodens
plan. Konungen genomgick den samma, följd af hertig
Carl, generalitetet, öfverståthållaren Ugglas m. fl. Han var,
som vanligt, klädd i sin drabant-uniform, för att likna Carl
den tolfte. Kylan var stark, och då alla måste, liksom
konungen, vara i frack — äfven damerna utan öfverplagg —
hackade de tänderna, blåfrusna, och alla önskade inom sig
ett snart slut på högtidligheten. Ensamt Gustaf Adolf
syntes ej lida deraf, utan gick långsamt, stel som en
vaxbild. Då täckelset föll, under fanfarer, hurrarop och
kanonernas dån, saluterade han bilden med värjan, afmätt,
som en kapten saluterar för fanan på vaktparaden.

Efter aftäckningens slut, hvilken vi skådat från
kommerserådet Müllers hus (det nuvarande Riksarkivet), och
då vi kommit ned på gatan, sågo vi en folkskockning,
omgifvande en herre med blått band, som fallit och stött sig.
Det var Armfelt. Jag hade aldrig förr skådat denne
märkvärdige man, af hvars skönhet nu dock endast ögonen
återstodo. Vid hans anblick kunde jag ej undgå att erinra mig
det förskräckande intryck, som jag erfor några år förut, då
Stjernstolpe ville visa mig, huru en skampåle såg ut, och
pekade på en sådan, vid Packartorget, sägande: ”der stod
förut Armfelts namn.” Som Svenska Akademiens sekreterare
har jag sedan sett det utstruket under stadgarne,
der det utplånats två gånger, 1793 och 1810.

En gladare fest var den, som samma dag gafs af Sergel,
och till hvilken han inbjudit de äktaste Gustavianer:
Oxenstjerna, Lagerbring, Ugglas, Ruuth, Zibet, Cederhjelm,
Edelcrantz, Leopold, Rosenstein m. fl. Dåvarande
kabinettssekreteraren (sedermera statsministern) grefve af
Wetterstedt var äfven bland gästerna, och omtalade ännu i senare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:52:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beskminn/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free