Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krigsberättelser. Det var första gången i Sverige, som en
boklåda belägrats för att få en tidning. Man gjorde ”queue”
utanför Utters bokhandel i Storkyrkobrinken, för att ryckas
om bulletinerna. Man har sedan gjort det för andra
tidningar och andra nyheter, af sämre halt. Aldrig mins jag
mig ha sett ett kärare blad, än den i litet qvartformat, på
lumppapper tryckta Inrikes-tidningen. Jag läste in mig i
min kammare för att ostörd studera den. Jag kände mig
stolt att vara Svensk, och sände, som alla andra, brinnande
böner till Gud för de Svenska vapnens framgång och den
rättvisa sakens seger. Namnen Adlercreutz, Döbeln, Sandels
uttalades aldrig utan beundran och förtjusning. Äfven
namnet Klingspor var i början aktadt, emedan man i
allmänhet ej kände förhållandena, utan blott såg detta namn
med de största bokstäfverna under hvarje segertidning, och
fann huru klokt mannen “beordrat öfverste Adlercreutz att
angripa fienden”, eller öfverste Sandels att ”afskära reträtten”,
eller ”intaga den positionen”, o. s. v. Man visste då ej,
huru bulletiner tillverkas. Drog arméen sig tillbaka, så var
det för att måtta ett desto bättre slag. Ryckte den fram,
så voro Ryssarne snart ur landet. Drömmen skingrades,
men sent för mängden, till dess pöbelsofisten Grewesmöhlen
i sin tidning påstod, att ”sedan vi under ett år boxat oss
till de styfva Finska rapporterna, och trodde oss hafva
eröfrat halfva Ryssland, så befinnes oförmodadt att vi
förlorat hela Finland.”
Bland de studerande i Upsala var fosterlandskänslan,
om möjligt, ännu lifligare. Landtvärnet, både universitetets
och länets, öfvades på Polacksbacken, under tillopp af
åskådare. En af organisatörerna, den hederlige general
Lantingshausen (som folket kallade ”Landtvärnshusen”),
mönstrade den unga hären, och mottogs med jubel. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
