- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
87

(1870) [MARC] Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svarade Adlercreutz lugnt: ”han gör ingenting”; men lät i öfrigt
förstå, att vid första tecken till en dylik rörelse ville han
man för att den skulle hämmas i rättan tid, hvilket äf
ven skedde.

I sjelfva verket betraktades vestra arméens antåg utaf
flere såsom en ny olycka[1]. Ett inbördes krig förekom dem
oundvikligt, ty hvem anade den af Adlercreutz tillämnade
räddning? Ingen trodde, att konungen skulle falla utan att
en hand höjde sig till hans försvar. Dessutom skulle ett
borgerligt krig göra de antågande Ryssarnes seger ännu vissare.
Ehuru lysande och medborgerlig vestra arméens bragd sedan
visat sig, sågs den af mängden i början med andra ögon.
Den hade likväl, enligt mångas öfvertygelse, den förtjenst att
påskynda konungens resa och derigenom det af Adlercreutz
tagna steg. Andre förmena, att Ryssarnes pågående antåg
skulle gjort det samma, och att oenigheten emellan de
befallande, som snart uppstod, verkade menligt både på det
senare försvaret och på fredsslutet. De lemna dock åt en hvar
sin förtjenst, på så sätt, att Adlersparre gjorde en revolution,
men Adlercreutz räddade Sverige.

Först sedan det på aftonen den 12 mars blifvit kändt, att
konungen ämnade följande morgon lemna hufvudstaden och
medföra alla trupper, tog Adlercreutz sitt beslut, och lät
genom sina adjutanter stämma sig till möte, i pelarsalen på
slottet, kl. 8 följande dag, de officerare, på hvilka han trodde
sig kunna lita, hvarefter han klädde sig till bal och for till
Amaranter-ordens sammankomst, der man såg honom vid det
bästa lynne tills mot morgonen. Det var ungefär som när


[1] Många ansågo ryktet alldeles otroligt. Ibland dem var i början Gustaf
Adolf, som lärer haft den idé, att en deputation af borgerskapet borde
resa ned, för att inför vestra arméen ursäkta, att ett så orimligt och
förklenande rykte kunnat utspridas i hufvudstaden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:52:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beskminn/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free