- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
89

(1870) [MARC] Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

89
like. Då en så olycklig åtgärd behöfdes, som den ifråga
varande, skulle man för hjeltens ära önskat, att den kunnat
förädlas af ett dylikt drag. Man hade då ej haft att tala om
" den Adlercreutziska hemgången” *). Men paraden blef in
stäld. Det öfriga är kändt, äfvensom att af omkring 60 offi
cerare , som han trodde sig kunna påräkna, endast 6, hvar
ibland hans bror, i det afgörande ögonblicket infunnit sig, hvar
vid han endast yttrade: " Ja så, vi äro intet flere ? Framåt,
mine herrar !" **) Man vet äfven, att Napoleon ej kunde
återkomma från sin förvåning, då han af De la Grange hörde
detta, och knappt ville tro ett sådant vågstycke, samt tillade:
Enfin, je vous félicite d’être quitte du gouvernement d’un fou.
Mycket vore att säga om Gustaf Adolfs och hans när
maste omgifnings förhållanden den 13 mars, – färden till och
vistandet på Drottningholm och Gripsholm , m. m ., men det
må sparas till de historiska anteckningarna. Endast må näm
nas, att drottning Fredrika rönte allmänt deltagande. Om
sonen trodde man då ännu, att han skulle ärfva kronan. Det
var först efter Adlersparres ankomst, som andra planer började
ryktesvis omtalas.
Deremot var det som hade en sten fallit från hvarje hjerta
vid det med blixtens snabbhet kring staden spridda ryktet,
att Gustaf Adolf blifvit skild från regeringen. Man tyckte
*) Wieselgrens uttryck i Biografiskt Lexikon, art. Skjöldebrand .
**) Ulfsparre har berättat mig, att det liksom svartnade för hans ögon, då
Adlercreutz ryckte opp dörren. Silfversparre var en man af mod, men
utan egen beslutsamhet (som det visade sig den 20 juni). Hanföljde
dock oförskräckt hvart det gälde. De andre visste knappt hela vigten
af den förestående handlingen. Ulfsparres minne af denna dag var
sådant, att han ännu 48 år senare, då C. H. Anckarsvärd gaf den
festliga banketten till dess firande (d. 13 mars 1857), föregaf sjukdom ,
för att ej efterkomma inbjudningen . Han hade först ämnat komma,
och tänkte svara på skålen, såsom den siste qva fvande af 13-mars
männen : ” Jag tackar Herrarne för skålen, men låtom oss ej tala
om det öfriga.”
"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:52:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beskminn/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free