Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
ljuste
LY
1 and
kandi
de mon
pience
ingta?
ren bij
frågade ett par af de unge, som nyss triumferat högljuddast,
om de ville hafva den godheten att följa honom, såsom kansli
härolder. ” Det skall f - n göra”, ropade desse, " få sig en
sten i skallen !" Ett par äldre män följde med. Mottagandet
blef dock icke tragiskt, fast mer hurrades på några ställen .
Då man berättade för gubben Hauswolff, att en gumma vid
hans åsyn hade sagt: " Herre Gud, se enkedrottningen, som
är ute och ber för sin son !" ... (till hvilket misstag på per
son den åldriga, qvinliga, sminkade figuren, klädd i purpur
kåpa med guldkronor, väl kunde ge anledning) fann han sig
deraf högeligen smickrad, och sade : " Ja, hon har haft få likar
i värdighet och behag" *).
Ofvannämnda lilla karaktersdrag af gammaldags pligtkän
sla, utan enskilda beräkningar, å ena sidan , och ett slags sjelfs
våldig frihetslystnad att göra hvad man vill, å den andra, är
tillika en utgångspunkt för betraktelser, som snart sjelfmant
skola inställa sig vid de flere tillfällen, då i den närmast här
efter följande tid banden emellan befallande och lydande tyck
tes upplösta. När man sett, att man ej behöfde lyda en en
väldig konung, tyckte något hvar, att man ej heller behöfde
hörsamma sina förmän. Ett långvarigt upplösningstillstånd
inträdde snart, som i grunden ej upphörde förrän med Carl
Johans ankomst. Dertill bidrog det nya revolutionspartiet
ütarde
istari
III
viagen
emot
je 2
hade
Ethe
0
ale
$ *
*) Då jag ej vet, om jag mera råkar denna egenartade personlighet i
dessa minnen, må några drag tilläggas, för att visa huru han var
helt och hållet i sin karakter. I hofsorg aflade han smink. Den nya
hof-uniformen, med vida underkläder och stöflar, ansåg han blott passa
matroser, och bar alltid den gamla svarta och röda hofdrägten, med
kappa och värja, samt strumpor och skor. En dag infann han sig
sålunda klädd, bjuden på en Engelsk fregatt, hvars befälhafvare gaf
en déjeuner för Carl Johan. De Engelske sjömännen tyckte så myc
ket om denne äkta gammaldags hofman, att de drucko hans skål
ännu på Medelhafvet, enligt hvad Adolf Rosen, som följde denna ex
pedition, berättat.
PT
ti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
