- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
94

(1870) [MARC] Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94
skrifva mig lagar, och skall, så länge blodet röres i mina
ådror, icke tillåta ett par regementen att öfverändakasta all
ordning och upphäfva sig till styresmän. Just nu ankom
mer rapport, att fienden är i marsch öfver hafvet. Vår ställ
ning är således högst beklaglig och vådlig ."
Snart spridde sig en allmännare kännedom derom, att
den fördröjda ankomsten, eller ordres-brottet, som det äfven
kallades och verkligen var, egde sin grund i öfverbefälhafva
rens önskan att först se en förändring i riksföreståndarens råd
kammare, hvarigenom , i främsta rummet, Stedingk och Ehren
heim skulle förvisas staden, samt Lagerbjelke och unge Wacht
meister (då lagman i Skåne och t. f. revisionssekreterare) i
deras ställe insättas i rådet, hvilket dock ingalunda öfverens
stämde med allmänna meningen, som skattade de begge först
nämnde såsom verkliga nödankare i stormen och omistlige uti
de stora politiska frågorna, hvaremot, af de senare, Lager
bjelke ingaf intet förtroende, och den unge Wachtmeister all
deles icke var känd som embetsman , hvarför man tillskref
deras framställande ensamt den omständighet, att de tillhört
revolutionspartiet. Förslaget, att hertigen äfven skulle insätta
i regerings-konseljen två prester, två borgare och två bönder,
lemnade man i sitt värde, ehuru man tyckte att denna för
ökning ej kunde anses såsom en förstärkning i de svåra främ
mande underhandlingarna, och att i allt fall en armé emot
Ryssarne vore för ögonblicket angelägnare än ett person-ombyte
i rådet. Adlersparres värste fiende, under allt detta, var hans
egen proklamation, der "man räckt hvarandra handen uppå,
att ej en aln mer af fosterjorden skulle lemnas i fiendens
hand”, och hans ovänner underläto ej att återkalla dessa ord
under den långa och oroliga väntan. Lyckligtvis kände man
ej i Ryska lägret denna splittring af de Svenska stridskrafterna,
hvilken skulle gjort deras framryckande ännu vissare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:52:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beskminn/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free