Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
peter, - ett skådespel, som Stockholms innevånare då ej
sett på tjugu år, eller sedan 1789. Derpå följde oräkne
liga middagar, offentliga och enskilda, samt färd till Djur
gården. Våren var långt mer framskriden, än nu, ty det
är nog sanning i läran om "klimaternas rörlighet”, hvarom
Ehrenheim skrifvit så skönt. Jorden var icke blott grön
klädd, utan sållad med blommor och gjorde ännu skäl för
” blomstermånaden ”. Alla visade sig utan öfverplagg, ty
väderleken var gudomlig, hvilket vid alla högtider före
kommer folket såsom ett tecken af Försynens särskilda
hägn, hvarför också Carl Johan, då han vid någon folkfest
skulle visa sig, med ett slags oro gaf akt på väderleken.
Hans adoptiv-fader var, liksom han , lycklig i detta hän
seende, hvaremot Gustaf Adolf öfven deri tycktes född un
der en olycklig stjerna. Dertill kom , att denne konung
afskydde Stockholm och dess befolkning, ogerna vistades
der, ännu mindre deltog i allmänna förlustelser, och var
fullkomligt liknöjd och kall för alla glädjebetygelser. Den
af en oräknelig folkmassa uppfylda Djurgården tycktes der
för nu liksom efter en mörk dröm lifvad af en solglimt
från Gustaf III:s dagar. Hans bror, dennes glada gemål
och allmänt afhållna syster, allt hvad som nu syntes af
konungahuset, - helsades med ett ändlöst jubel, hvilket
äfven öfverallt omgaf fäderneslandets " räddare”, Adler
creutz, med sitt öppna, manliga anlete, omstrålad af sitt
hjelterykte, och Adlersparre, med sin glada, skämtande
uppsyn. Begge voro till häst, följde af talrika staber, från
Finska och vestra arméerna, hvaribland många funnos, som
förvärfvat sig namn, på slagfältet eller i revolutionen, och
voro föremål för den allmänna nyfikenheten. Efter tidens
sed voro, jemte hofven, riksdrots, riksmarskalk, alla riksråd
och rikets öfrige herrar uti lysande vagnar med spann, hej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
