Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
och Brändström , såsom akademisk lärare, uppvaktat för att
få inträdeskort åt oss. Man såg då en riksdag med andra
ögon, än nu för tiden.
nu för tiden. I landets ” fäder och vise” tyckte
jag mig skåda idel Cincinnater och Camiller. De gamla
Råden i sina purpurmantlar, med hvita utslagna lockar, syn
tes mig vördnadsvärda som Roms senatorer; de rika kom
mendörsdrägterna af sammet och siden, med höga struts
fjädrar i hattarne samt stora riddarstöflar med guldsporrar,
och hofvet i den blåhvita Burgundiska sidendrägten, togo
sig i en procession helt annorlunda ut, än våra frackar och
matrosbyxor. Främst rigtades dock blickarne på den gamle
riksföreståndaren, som nickade vänligt åt alla sidor. Hans
gång syntes redan trött och vacklande, han behöfde stödja
sig vid den stora riksföreståndarestafven, som ej varit syn
lig sedan Carl den niondes dagar; men hans blick ("de
Brandenburgska ögonen”) var kunglig, påminnande om bro
derns och morbroderns. Allmänhetens nyfikenhet var spänd
på hvilken plats han skulle intaga ; ty alla de kungliga sto
larne stodo der, och man visste, att han, genom Adler
sparres beryktade bref från Tibble, liksom genom flere före
ställningar, blifvit uppmanad att i sittande råd förklara sig
för konung ; men man kände icke hvad beslut han tagit,
eller om han kan hända nu skulle kungöra det. Då han in
tog den tredje stolen, nedanför konungens och kronprinsens,
lugnade det månget sinne, som befarat att han af svaghet
kunnat gifva efter för ärelystnadens lockelser och vänners
råd. Det berättas, att då Gustaf Adolf fått höra detta drag,
hade han visat sig rörd deraf. Hertigens helsning till
ständerna var vacker och passande. Glanspunkten af alla
tal var dock den af hofkansleren Lagerbjelke, vid Gustaf
Adolfs tron, upplästa skildring af ”hvad i rikets styrelse
sig tilldragit", det ville här säga af alla de olyckor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
