- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
128

(1870) [MARC] Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128
teatern.
kunde rymma 3000 menniskor; ty prinsessan Sofia Albertina
tilläts ej att sitta vid Deras Majestäters taffel, utan hade ett
litet så kalladt spelmansbord för sig sjelf, till höger om det
kungliga, men på en lägre plan. Maten uppbars till de kung
.
ligas bord af öfverstar, men till prinsessans endast af kaptener.
Deremot uppassades de kungliga af riksråd, efter taffelns slut,
på så sätt, att riksrådet Liljencrantz framräckte åt konungen
fatet till handtvagningen, riksrådet Ridderstolpe handkannan ,
och riksrådet Ruuth handduken. Åt drottningen framräcktes
handfatet af excellensen Essen, kannan af excellensen Stedingk,
och handduken af excellensen Klingspor. Deras Majestäter
spisade i kunglig mantel och med krona på hufvudet. Na
turligtvis var icke fråga om att äta grundligt af hvarje fat,
utan endast att för syns skull röra dervid, ungefär som på
Maten skars dock ordentligt före af riksrådet Ramel,
och vinet slogs i af riksrådet Liljencrantz. Hofvet och de
i
två främmande sändebud, som då funnos, sutto i de vanliga
tribunerna, rikets ständer nere i salen, och öfrige åskådare å
lektarne på begge sidor. En sådan ceremoni, som dock är i
många qvarlefvandes minne, vore nu otänkbar hos oss. Då
ansågs den såsom oeftergiflig, och tillika såsom en nådebevis
ning, att undersåtarne fingo se, huru deras konung åt, och de
förnämsta passa opp dervid. Jag har äfven hört berättas, att
när Gustaf III ville visa borgerskapet en synnerlig utmärkelse
och ynnest, efter 1788 års krig, åt han för dem på stora börs
salen, d. v. s. han gaf " publik spisning”, der han ensam satt
till bords och de fingo se på. Det skulle då tillika beteckna,
att han helst befann sig i sitt trogna borgerskaps sköte, fram
för all annan omgifning. Ehuru löjligt vi finna detta bruk,
är det dock ännu bibehållet hos det mest fria och politiskt
bildade folk i Europa. Ännu vid drottning Victorias kröning
.
spisade hon offentligt, enligt den gamla plägsedens strängaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:52:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beskminn/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free