Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
uppfyldes ännu samvetsgrant, oaktadt denne ädle furste er
hållit förnyade befallningar att gå anfallsvis till väga, samt
att han således, genom sin overksamhet, "gjort Sverige den
största tjenst, som det af någon utländsk man emottagit”. Man
frågade sig, "huru länge han skulle blottställas för Danska
hofvets missnöje, och vänta på Svenske mäns beslut, utan att
slutligen nödgas misstänka dem för otacksamhet ?" Dertill kom
hoppet att genom detta val se Sverige och Norge förenade.
En egen skickelse (som ej stälde prinsens förhållande till
sin konung i ljusare dager) vållade, att samma dag som han
erhöll en förnyad befallning att besätta Göteborg och andra
ofvan uppräknade orter, hvilken befallning ej efterkoms, före
slogs han af konungen i Sverige hos ständerna till Svensk
tronföljare. Det var den 14 juli. Fyra dagar derefter valdes
han. Vid underrättelsen om det sütt, på hvilket denna fråga
bedrifvits, och om yttrandet i konungens proposition, rörande
de stora och vigtiga tjenster, som prinsen i det mest vigtiga
ögonblick bevisat Sverige, blef han ytterst missnöjd och sade
till en af sina förtrogne: ” Ett folk, hvilket, såsom det här an
gifves, valt en förrädare till sin blifvande konung, måtte ha
ett ringa begrepp om sin styrelses behof af moralitet.” Prinsen
var, både som furste och soldat, ytterst ömtålig om sin ära,
och satte ett obefläckadt namn framför kronans glans. Tanken,
att i sitt gamla fosterland anses såsom riksförrädare (hvilket
ej heller länge dröjde * ), förgiftade hans lugn, och oron öfver
att , efter en sådan skilsmässa från sitt forna fädernesland,
mötas af partiernas kamp i det nya, jagade hvilan från hans
*) Danske ministern i Petersburg skref vid denna tid till Bernstorff om
omöjligheten att kunna tro la plus noire et la plus terrible trahison
... capable de détourner l’affection des Vorvégiens de leur légitime
souverain ... och att les Suédois pensent sérieusement à lui offrir le
droit d’hérédité à la couronne, pénétrés de reconnaissance des ménage
mens dont il a usé vis-à -vis d’eux , dans le moment le plus important, etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
