- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
148

(1870) [MARC] Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

148
mot hvars återinsättande han till och med ej hade annan be
tänklighet, än att denne regent saknade stöd i eget land,
kunde komma honom att i förtjusningen glömma ingångna
förbund och sjelfva grundvalarne för hans politik. Förtroendet
till denne räddare i nöden minskades ej heller af de många
misslyckade beskickningarna, ehuru Rosen genast upplyste
derom, att kejsaren ej visat någon fägnad öfver Gustaf Adolfs
afsättning, utan sagt: " I, Svenskar, ären ett besynnerligt folk !
Bäst som I striden emot fienden, gån I hem för att afsätta
eller mörda edra konungar.” När ett af de sända hederslegions
storkorsen lemnades af Carl XIII till Adlercreutz, yttrade
Napoleon : " Gifva min orden åt en upprorsmakare, som burit
händer på sin konung !... Det är för starkt!" – Ändock
trodde 1809 års män lika fast på Napoleon, såsom vår räddare,
som Gustaf Adolf väntade på engeln i Apokalypsen, hvaråt
de så mycket skrattat. Ehuru Napoleon sändt Ryssarne att
frånröfva oss Finland och nu skickat oss till rånaren för att
bedja om att återfå det stulna, fortfor dyrkan för honom oför
minskad, ja, den fortfar ännu i dag, hos dem, som kalla sig
verkliga fosterlandsvänner och frisinnade. Är det ej en be
synnerlig myt?
Detta, och annat i samma väg, utgjorde föremål för då
varande "konservativa gubbars” samspråk både då och ännu
flere år efteråt, sedan händelserna gifvit dem rätt i mycket.
De beklagade, att man ej lyssnade till Ehrenheim och Stedingk,
i stället för Lagerbjelke och Adlersparre. De förestälde sig,
att om man – utan att blindt kasta sig i Napoleons armar,
eller kanske rättare för hans fötter, enär han var bunden af
sina förhållanden till Ryssland, samlat sina krafter under
Adlercreutz, för att slå Kamensky, och begagnat den hjelp af
Engelsmännen, både till lands och sjös, som Gustaf Adolf i
sin fåvitsko slutligen afslagit, samt lemnat både tronföljareval

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:52:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beskminn/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free