Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
troende, han ingaf soldaten, ansågs ensamt värdt en armé,
hvarför man ej tviflade, att Kamensky skulle bli slagen, eller
tagen med sin här. Men Adlercreutz nämndes ej till befäl
hafvare ; icke heller Sandels, hvilken äfven af de Ryske ge
neralerna erkändes såsom en verklig fältherre. Adlercreutz
fick nöja sig med att säga åt de aftågande krigskamraterna:
”Jag önskar, att herr Kamensky måtte få umgälla allt det be
kymmer, han gjort mig.” Det hette, att Adlersparre sjelf
skulle öfvertaga befälet, men detta framkastades förmodligen
för att emot Adlercreutz uppställa ett fräjdadt namn, och man
visste dessutom , att han hade sina tankar rigtade åt vester.
Valet af den tappre Puke öfverraskade mest derför, att en
amiral på sitt skepp, ute på hafvet, skulle kommendera hufvud
arméen, flere mil inne i landet; men man trodde, att Carl
XIII lättare skulle förmås att lemna öfverbefalet åt sin gamle
vapenbroder och vän , hvilket äfven blef händelsen. Deremot
hade man svårare att förklara den gamle Wachtmeisters ställande
i spetsen för landtarméen. Han hade onekligen ett vackert
krigarenamn, hade tjenat under Fredrik den andre, varit sårad
vid Liebenau, och utmärkt sig på ett lysande sätt vid Wal
kiala och Högfors under 1788 års krig. Men om han också
ej, såsom hans belackare sedan påstodo, "legat på roten i tretti
år, för att bränna bränvin ”, så hade han dock varit krigiskt
overksam, aldrig anfört någon större här, och var främmande
för den, som anförtroddes honom . Detta hindrade honom ej
att sitta lugn i kulregnet och ådagalägga ett personligt mod ,
så stort som någon annans; men anordningarna, som han ej
föreslagit, voro förfelade. Jag har flere gånger hört honom
med stor aktning omtalas af general Lagerbring, hans stabs
chef, och Carl Lovisin, som sjelf med gardet var tre gånger
omringad, men slog sig igenom Ryska hären. Det vackraste
vitsord om den gamles mod gafs dock offentligen af Adler
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
