Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
Efter allt detta blef freden sådan den kunde blifva, då
lösen var la paix à tout prix, hvilket väl också var landets
önskan, och vi hade troligen, under samma förhållanden, önskat
så med, ehuru hård den för efterkommande synts. Man stälde
hämnden till framtiden . Allmänheten läste med förtjusning
Wetterstedts anförande till statsråds-protokollet, om den väntade
stund, då ” från Niemens stränder och från det pånyttfödda
Polens landamären de Franska örnarne skulle intränga på
Rysslands område”, och då äfven vi skulle fordra en blodig
räkenskap för den oss tillfogade oförrätt. Han förutsåg således
hvad som förestod 1812, men kunde ej ana, att Polen ej skulle
blifva pånyttfödt, och att den Franska hären skulle finna en
graf i Rysslands ödemarker. Huru litet man dock för ögon
blicket kunde vänta af Napoleons medverkan , visade bäst
Stedingks samtal med Caulaincourt, med hvilken han kommit
på förtrolig fot och hvilken han sökte förmå till mellankomst
i våra fredsunderhandlingar, men som erkände, att Frankrike
på förhand garanterat alla eröfringar, som Ryssland kunde
göra från Sverige, och detta så mycket mer som Alexander
verkligen, såsom Caulaincourt yttrade, emot sin vilja anfallit
oss, hvarför vi vore att lyckönska, om han nu ville lemna
i ro, men att med en annan regent skulle vår ställning,
efter Finlands och Ålands förlust, blifva vådlig. Samtidigt
skref Brinkman från London, att han kunnat märka på Canning,
huruledes England, efter den ställning vi numera intagit, med
en viss tillfredsställelse såg sig befriadt från den förbindelse
mot Sverige, som eljest en politisk hederskänsla skulle vid
fredens uppgörande hafva ålagt Brittiska regeringen, och att
äfven hofvet i S:t James började närma sig det i Petersburg,
såsom bevis hvarpå anfördes, att England återsändt till Ryss
land de 4000 matroser, som tagits i Lisabon. Det var klart,
att dessa sammanstämmande uppgifter skulle påskynda freden
OSS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
