Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
Rummet var prydt ined de af konungen under 1788 års
krig eröfrade Ryska flaggor och vimplar. Det andra rummet
förestälde ett i ruiner fallande tempel, upprätthållet ännu
af en enda hvalfbåge, under hvilken syntes Gustaf I:s, Gu
staf II Adolfs, Carl X Gustafs och Gustaf III :s grafvårdar.
Bland dessa ruiner uppfördes den af Oxenstjerna skrifna
prolog. Svea, sittande bland ruinerna, lemnar i praktfulla
vers, såsom denne skald alltid diktade dem, en rörande
målning af sina senaste olyckor, och anropar de framfarne
hjeltekonungarnes skuggor om räddning, hvarvid hon rigtar
till Gustaf III:s följande ord i obunden stil : "Och du, senaste
föremålet för min kärlek och mina tårar; du, hvars högsta
begär var ditt folks sällhet och Svenska namnets ära; du,
från hvars bortgång himlen ännu tynger öfver mig med
samma vrede, hvarmed han tillät dig att slitas ur mina
armar: Gustaf!... åkalla för mig den Försyn, som hjelpte
dig att vaka för det fädernesland, du älskat och upphöjt,
och för den broder, åt hvilken du sjelf förtrodde Sveriges
väl, när du förbytte dess krona emot odödlighetens !" Vi
hafva afsigtligen afskrifvit dessa ord, för att fråga, om det
är sannolikt, att Oxenstjerna, som så väl kände hvad till
fället fordrade för att behaga festens föremål, skulle fram
för andra återkallat Gustaf III:s minne, om han trodde sig
dermed vidröra någon obehaglig sträng i efterträdarens
hjerta ? Men vi hafva redan anmärkt, att denne vid nästan
alla tillfällen sjelf sammanband detta minne med sina före
hafvanden under närvarande tidskifte, och hvilket åtmin
stone, på psykologiska grunder, gifvit oss moralisk visshet
derom, att det ej var blott enskild ärelystnad, utan kanske
ännu mer det fäderneslands räddning, för hvilket Gustaf
III sjelf, om det varit nödigt, ej skulle tvekat att offra sin
son, som föranledt hans bror att fatta spiran och, efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
