Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
resa .
Öfverraskad af tidningen om den 13 mars 1809, lem
nade han sin konsertmästare- och sångare -befattning i Dan
mark och skyndade genast hit, mottagen med öppna armar.
Som en löpeld flög bland konstens vänner nyheten: " Du
Puy är här!" Jag mins ännu när jag första gången såg
honom på Norrbro. Han var liten, men utmärkt väl växt,
med ett bildskönt, förnämt ansigte, svartlockigt hår, eldiga,
mörka ögon, en fint böjd näsa och ett tjusande småleende,
dertill särdeles smakfullt klädd, efter den tidens sed, med
grön frack, ventre de biche underkläder samt hvita silkes
strumpor och skor. Åter anstäld, och snart befordrad till
hofkapellmästare, utförde han den ofvannämnda ombildningen
af teatersången, ifrån den Tyska, något enformiga och skri
ande, som underhållits af Hæffner samt föga förändrats af
Küster och Eggert, till den lätta, behagliga, intagande stil,
som skapats i den Franska operetten af Martin och Elleviou,
af hvilka i synnerhet den förstnämnde var Du Puy’s mön
ster, och som ännu är oupphunnen på Opera-komiken i
Paris. Du Puy’s röst var omfångsrik, klangfull, af en mjuk
het och böjlighet, hvars like jag ej kan erinra mig. Öfver
gången till en vidsträckt falsett var så öfvad, att denna ej
kunde skiljas från bröströsten. Han utförde med samma
lätthet tenor och bariton-partier (i grunden var hans röst
bariton), och hans djupa toner tilläto honom äfven att utföra
ett bas-parti. Man kan deraf döma, huru dyrbar han var
för en scen, helst då hans sång alltid genomandades af eld
och lif, uttryck och känsla. Dess mest utmärkande drag
var dock ett omotståndligt behag, hvilket föranledde det
yttrande af den ingalunda finkänslige gubben Hæffner, att,
ehuru han ej kunde tåla Du Puy för sin död (må hända
hade ordspråket on n’aime pas son successeur någon del deri),
så blef han rigtigt kär i honom så snart han hörde honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
