- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
187

(1870) [MARC] Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

187
alltid helsad med hurrarop, då han gjorde sina otroliga cirklar
och språng, var sångaren Howing, äfven kallad ”Näkter
galen” (hvilken sedan satte sig ned i ett filosofiskt lugn på
landet, med den berömda skådespelerskan Inga Åberg, som
också blef honom trogen så länge han hade något qvar,
hvarefter hon återvände till Thalias glada lekar). Man
beundrar en dansares hopp och piruetter; men en skridsko
åkare, som med armarne i kors, stående på ena klacken,
ritar med kanten af skridskon de mest inbundna figurer
och skrifver sin skönas namn på isen, eller hoppar emellan
häst och släde i full fart, behöfver ej mindre jemvigt, vig
het och styrka. Det var öfven vackert att se quadriljer
med facklor, eller ett slags fackeldans, af vane skridsko
åkare, i mörkret. När hela Mälaren var fri från snö, gjordes
fackeltåg på skridsko till Essingen, ja ända ut till Drott
ningholm, der förfriskning intogs, hvarpå sällskapet åter
vände. Få kroppsöfningar återväcka så ungdomskänslans
friskhet, som skridskolöpning. När Byström , då redan sexti
årig, senast besökte Sverige, företog han med Geijer, kansli
rådet Myhrman och andre Vermländingar ett skridskoparti
till ett af utvärdshusen, der de spisade middag, hvarefter
gubbarne lupo hem igen, och påstodo sig sällan egt en
gladare dag. Man har orätt att aflägga detta nordiska tids
fördrif, som är samfödt med klimatet, härdar, stärker och
förfriskar. Jag känner en, som vid nära åttio år ännu
fortsätter det, och liksom föryngras deraf: den nyssnämnde
Gustaf Myhrman, Tegnérs svåger.
Liksom de flesta allmänna förlustelser egt sina mot
stycken i löjlighet, så saknade i forna dagar ej heller de
lysande slädpartierna sådana. Den tidens åkare med sina
hästar och slädar voro högst eländiga, men egde tillika
något både originellt och pittoreskt, hvarom den, som sett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:52:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beskminn/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free