- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
207

(1870) [MARC] Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

207
nekade mottága, af hvem det vara månde. Bankiren måste
derför alltid säga, att han vunnit den summa, som lemnades,
på kursen .
Den afgjorda motvilja, som Gustaf Adolf visade sin
drottning under landsflykten, synes gifva något stöd åt den
sägen, att han ansåg henne såsom den egentliga källan till
sin ofärd, emedan hon gifvit anledning till den Tyska re
san, som slutade med kriget mot Napoleon, Ryssland och
Danmark, med hvad deraf följde. Han var ej den ende,
som ansåg henne vara första upphofvet till denna olycks
färd, ehuru oskyldig till dess följder, enär hon blott längtade
att återse sin slägt, sitt fädernesland, och att åtminstone på
någon tid få skiljas vid en jord, der hon vantrifdes. Man
hörde ej sällan under åren 1808 och 1809 den anmärkning
bland folket, att om hon icke fört ut sin gemål bland en
omgifning, som förbryllat hans inskränkta förstånd, så hade
han suttit i fred och ro, liksom hans folk. Detta kan dock
,
synas ovisst, då man erinrar sig hans böjelse att söka tvist
med främmande magter, och huru nära han var att strax
efter sin tronbestigning begynna krig med Ryssland för
färgen på Abborfors’ bro ; med Preussen för det dess konung
ville försvara samma land, som Gustaf Adolf; med Eng
land, då det var vår ende och siste bundsförvandt. Emel
lertid påstod hans omgifning, att han verkligen lärer haft
en motvilja för denna resa, liksom en dunkel aning om
dess olycksföljder, men ändtligen gifvit efter för drott
ningens böner, hvilket sällan skedde. Hvad som , oaktadt
hennes älskvärdhet och beklagansvärda öde, minskade del
tagandet för henne, var, att hon misstänktes sjelf icke tycka
om Sverige, dess klimat och folk , och sades skämta öfver
det ena och det andra, hvilket den sårade nationalstoltheten
icke kunde tillgifva.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:52:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beskminn/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free