Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
hela Sverige funnos bättre, hvilket vi, som följt dem till
slutet af deras bana, kunna säkrare bedöma, än det då kunde
ske, om man ej egde Gustaf III:s snille. Rosenstein var
Gustaf Adolfs gode ande. Så länge denne lydde sin lärares
ingifvelser, var han lycklig. Detta varade under de första
regeringsåren, då Rosensteins råd och ledning fortsattes,
dock så, att ingen inflytelse fick märkas. Det var under
denna tid som Gustaf Adolf, jemte utrotande af den gamla
tidens flärd, otro, lättsinne och slöseri, öfven bannlyste dess
femte kräfta: favoritväldet. Knappt hade han emottagit re
geringen, förrän den allmänna nyfikenheten var sysselsatt
med att utforska, hvem han skulle utkora till gunstling.
Oaktadt alla under åratal fortsatta spaningar, lyckades man
ej upptäcka någon. Att han tycktes skänka mer eller min
dre förtroende åt vissa embetsmän, derom var intet att säga.
I början tog han företrädesvis råd af Wachtmeister, Ehren
heim, Fersen, Toll o. s. v. Senare ansågos Rosenblad och
,
Ugglas vara hans gunstlingar, men med orätt. Den förre
var, såsom föredragande för kammar-, finans- och ecklesiastik
ärendena, d. v. s. hela den inre styrelsen, samt hofärendena
och tidtals krigsärendena, beständigt konungen följaktig,
både i hufvudstaden och på resor, hvarför mängden af dem ,
som vände sig till regenten, måste i främsta rummet söka
Rosenblad; men han var ingen gunstling och erhöll färre
prof af konungens nåd, än mången annan. Ugglas hade, så
som öfverståthållare och förvaltare af konungens handkassa,
anledning att dagligen och stundligen se regenten och mot
taga hans befallningar; det förtroende, som Gustaf III skänkt
Ugglas, fortsattes af sonen, men denne tog i allmänhet ej
hans råd och lät sig ej ledas af honom, hvilket skulle stridt
allt för mycket emot Gustaf Adolfs lynne. Det enda prof
af öfvervägande gunst, som konungen skänkt någon, synes
v. Beskow , Lefnadsminnen. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
