- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
227

(1870) [MARC] Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

227
sans . Af de förra var han allt igenom, för sin sträfhet,
sparsamhet, sjelfrådighet, afsky för nöjen och för allt slags
frihet, lika litet omtyckt, som han var populär hos det
lägre folket för sin gudsfruktan, tarflighet, rättvisa och
stränghet emot hög och låg. Detta hvad de olika syn
punkterna beträffar. Vidkommande åter de olika tiderna,
så kunde man indela dem i tidsskiftet under Nils v. Rosen
steins inflytelse, och efter det samma. Vanan att lyssna
till Rosensteins vishet var allt ifrån barnaåren så inympad
hos den unge konungen, att han ej sjelf märkte dess in
verkan, helst den gamle lärarens blygsamhet och bemödande
att både inför konungen och andra förtaga allt sken af
inflytelse från hans sida, ej gaf anledning till misstanke
om något gunstlingsvälde. Det säges, att öfverste kammar
junkaren friherre Taube först utträngde Rosenstein ur kon
ungens förtroende, medelst föregifvandet, att folket ansåg
Rosenstein vara den egentligen styrande, och mer än en
sådan vink behöfdes ej hos den om sin magt så ytterst
ömtålige Gustaf Adolf, för att göra slut på allt förtroende
till Rosenstein som rådgifvare. Om Taube verkligen varit
orsak dertill, så har han dymedelst gjort både Sverige och
dess konung den största otjenst, som då var möjlig. Det
torde nemligen utan öfverdrift kunna sägas, att Sverige
under de första tio åren af Gustaf Adolfs regering var det
lyckligaste land i det dåvarande Europa. Man har såsom
ett lågt och sanningslöst smicker ansett den hyllning, som
den tidens talare och skalder egnade honom, men de sjöngo
ur folkets bröst. Hvad folket behöfde, var lugn och säker
het, då för tiden sällsynta i de flesta länder. Hvarje redlig
och tänkande man erkände sanningen af Leopolds ord, i Det
slutande århundradet, om ” Stormen som fattat det menskliga
sinnet”; om den tafla, som det öfriga Europa framstälde, af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:52:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beskminn/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free