- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
229

(1870) [MARC] Author: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

229
men en
blad plägade säga, att Gustaf Adolf hade i sitt hufvud tvenne
lådor : en med godt sundt förstånd och den andra med oför
nuft. Erfarenheten visade småningom, att den förra drogs
ut när fråga var om inrikes ärenden, och den andra när
det rörde den yttre politiken. Detta sammanträffar full
komligt med Zibets ofvannämnda yttrande, att kungen var
förståndig i inhemska saker, men förvirrad i de utländska.
Då detta senare ej skedde af obekantskap med ärendena,
utan af ett eget slags idiosynkrasi, utgör Gustaf Adolf ett
psykologiskt fenomen, som det är eget att undersöka. Det
har ej saknats beskyllningar mot hans högste embetsmän,
att de antingen varit förrädare, eller oförlátligt kortsynte ;
närmare undersökning kan må hända äfven upp
daga, att de i båda hänseenden varit oskyldige.
Man har sagt, att lifmedikus Dalberg, genom före
skriften att monarken, som barn, alltid skulle hafva fötterna
blottade, så uppdrifvit blodet åt hufvudet, att han ofta led
af hufvudvärk och tankeförmågan försvagades. Man an
märkte såsom en synnerlig egenhet, att han redan vid
åttonde året plågades af gyllenåder , hvilket tillkännagaf
oregelbundenhet i blodets omlopp. Man påstod äfven, att
hans hårdt tilldragna halsduk, för att likna Carl XII, stoc
kade blodet åt hjernan och vållade sinnessvaghet. För
hållandet kan dock sannolikt lättare förklaras psykiskt, än
fysiskt. Gustaf Adolf saknade ej förstånd, men det var
inskränkt. Dess måttstock passade för smärre frågor, men
räckte ej till i de stora. Således dömde han rätt i be
fordringsmål, vanliga tvistefrågor, hushållsämnen 0. s. v.,
men kunde ej omfatta stora politiska ärenden, der hvad
som syntes honom rätt var höjden af oklokhet. Han på
stod t. ex., att Napoleon begått en mängd ” lagstridigheter”,
när han gjort sig till kejsare, samt att, då man ej bör un
.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:52:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beskminn/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free