Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
hos Gustaf Adolf det enskildt rätta oupphörligt stod i strid
med det politiskt kloka. Ännu upprördare blef hans själs
stämning genom underrättelsen, att Napoleon ämnade bort
föra honom sjelf från Carlsruhe, för att möjligen röna
Enghiens slut, och hvilket var kanske mer än ett löst
rykte *). Huru skulle i sådant fall Sveriges framtid blifvit?
Man kan ej neka, att det låg något ridderligt i detta
uppträdande till försvar för folkrätt och mensklighet. Så
ansågs det äfven, icke endast i Tyskland, utan äfven i
Frankrike af både legitimister och republikaner, ja af alla,
som ej försvurit sig blindt åt Napoleon. Författaren af
dessa rader har hört af Signeul, som då var Svensk general
konsul i Paris. att må hända intet främmande sändebud
emottagit lifligare lyckönskningar öfver sin monarks upp
förande, än han vid detta tillfälle, ehuru naturligtvis en
skildt. Man var allmänt öfverens, att Gustaf Adolf ensam
fört det språk, som anstod en sjelfständig regent, under
det de mägtigare skamligen tego. Och var hans åsigt, när
mare betraktad, ens så politiskt oklok ? Om de andre tänkt
och handlat som han; om Österrike, Preussen och Ryssland,
i stället att kort derefter låta särskildt, hvar för sig, slå sig
af Napoleon, sedan de lemnat honom rådrum att bilda Rhen
förbundet och söndra de Tyska staterna sins emellan, hvil
ket då ännu icke skett ; om de i stället för detta, på
grund af den kränkta folkrätten och med förklarande, att
Bland kabinettets handlingar förvaras en hemlig not derom, som till
sändts konungen, och Ehrensvärd lärer sjelf låtit honom förstå, att
han ej ansåg det osannolikt, äfvensom man anför följande yttrande af
Napoleon till Duroc, någon tid efteråt, i anledning af dennes afstyr
kande utaf våldsbragden: ” Jag är ledsen att hafva följt ert råd i af
seende på konungen af Sverige. Ni skall få se, hvad följden deraf
kommer att bli. I po ken bör man aldrig betänka sig, när det
gäller att sätta våra fiender ur stånd att skada oss.” (Jfr SCHINCKEL
BERGMANS Minnen, IV delen, sid. 173.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
