Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
till glädje för det Svenska hjertat, utfallit långt förmånligare,
än det allmänna ryktets sägner, hvilka möjligen flutit ur ofvan
antydda källor och sedan upphemtats ur de lägre rännilar,
eller meddelanden af värdshus-uppassare, hyrlakejer och prof
ryttare, som gerna hafva något nytt att berätta för nyfikna
resande, hvilka åter sprida det med ännu bjertare färger kring
alla land. Deraf, att Gustaf Adolfs stolthet förbjöd honom
emottaga hvarje understöd, till och med af de närmaste an
höriga, och att han hellre bar armodets försakelser, än att
någon dödlig skulle säga sig hafva räckt en skärf åt Sveriges
forne konung, betraktade den tanklösa hopen honom som en
äfven moraliskt fallen stackare, ehuru denna själsstyrka i fat
tigdomens drägt gjorde honom mer värdig sin börd, än om
han gästat Cesarernas palats och med Tarquinisk hämndkänsla
kommit sina forna vedersakare att darra . Dertill var han
dock för mycket Svensk, ty bland de fel, som likna dygder,
var att han tänkte må hända för högt om sitt folk och dess
krafter. Han kunde, såsom hans slut visat, äfven för sin per
son uthärda det yttersta, hellre än att tåla en förnedring. Vi
röras af att se en bild af den gamle Romerske filtherren ,
framräckande sin hjelm åt de förbigående med orden : Da
obolum Belisario ! Men är anblicken mindre gripande, att
skåda konungars ättling, som, för att bevara sin personliga
sjelfständighet, det enda som återstod för honom och hvar
öfver lyckan ej kunde befalla, afvisar krönta hufvudens
anbud och lider nöd utan klagan? Huru arın han var, synes
bland annat deraf, att han en gång, på en resa vintertiden
från Frankfurt till Basel, ej hade råd att taga plats inne i
forvagnen, utan måste åtnöja sig med en på taket, hvarför
han framkom med förfrusna händer, ty handskar hade han
äfven vant sig att anse som öfverflöd. Lefnadssättet var i
förhållande dertill. Men aldrig spordes något knot öfver ödets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
