Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
Toute gloire nouvelle, en notre âge allumée,
Est un flambeau de plus brûlé sur ton autel !
Ni maître ! ni sujet! Seul homme sur la terre,
Qui d’un pouvoir humain ne sois pas tributaire,
Dieu seul sur tes destins a de suprêmes droits ;
Et comme la comète, aux clartés vagabondes,
Marche libre à travers les soleils et les mondes,
Tu passes à côté des peuples et des rois !
mot
Erik XIV, Don Carlos och andre af olyckan förklarade
hafva af dikten odödliggjorts. Den sistnämnde erbjöd ej ett
tacksammare ämne, än Sveriges olycklige konung ; ty att i en
tid, då allt böjde sig för styrkan och våldet, hafva velat för
svara oskulden, dygden, rättvisan och sanningen, äfven då
man ej kunnat det, att ensam lyfta en fri panna
verldsförtryckarens hot, och hellre falla, än lyda hans herskare
nyck, – att allena på jorden vara ingens undersåte och ingens
herre, utgör tvifvelsutan drag till en karakteristisk bild, af
hvilken skalden mägtar göra mycket.
Vi sade, att äfven den Svenska lyran ej saknat toner
öfver detta ämne. Vi kunna ej bättre sluta närvarande afdel
ning af våra minnen, än med Böttigers sång öfver
Främlingen i Sankt Gallen.
I en trädgård vid Sankt Gallen,
Nära Goldachs klara våg,
Utsträckt under lindens skugga
Nyss en vandrare man såg.
Hjessan dignande af trötthet,
Kinden sådd med dödens färg ;
Ögat, slocknande och dystert,
Stirrar mot Sankt Gallens berg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
