Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Hvart skall man komma undan?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
män, hvilka skickas ut till att mörda och mördas. I själfva
verket är det något helt annat som ådagalägges. Från
alla håll hör man meddelanden om, att på ena stället
tre reservister ha hängt sig; på ett annat ställe två
till; på ett tredje om, att en hustru, hvars man
bortfördes, tog sina barn med till kommittérummet och
lämnade dem där; medan en annan hustru hängde sig
på militärchefens gård. Alla äro missnöjda, dystra,
förtviflade. Orden: »För tron, tsaren och fosterlandet»,
nationalsången och hurraropen verka icke längre på
folket såsom de förr gjort. Ett nytt krig af annat slag:
det kämpande medvetandet om det bedrägliga och
syndiga i det verk, som folket kallas till att utföra, griper
allt mer och mer omkring sig hos folket.
Ja, den stora kampen i vår tid är icke den, som
nu äger rum mellan japanerna och ryssarne, icke heller
den, som måhända kommer att blossa upp mellan den
hvita och den gula rasen, icke den strid, som föres
med minor, bomber och kulor; utan den andliga kamp,
som oaflåtligt har pågått och nu pågår mellan
mänsklighetens upplysta samvete, hvilket nu vill manifestera
sig, och det mörker och den tyngd, som omgifver
människosläktet.
På sin tid suckade Jesus i förväntan och sade:
»Jag har kommit för att kasta eld öfver världen,
och jag trånar efter att den redan vore tänd.»
Det, som Jesus längtade efter, fullbordas nu: elden
håller på att tändas. Låtom oss då icke släcka den,
utan sprida och underhålla den!
Leo Tolstoy.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
