Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 18 Juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 18 Juni.
Wäxen i nåden och wår Herres och Frälsares Jesu Christi
kunskap. 2 Petr. 3:18.
Här säger någon: "Jag har wäl börjat tro, men känner dock ofta
en så oändlig swaghet i ett och annat fall. Huru skall jag komma till
mer kraft och tillwäxt i helgelsen?" Ack, hwad det är bedröfligt, att
man i allt skall wara beroende af Christus. Ja, så tycker werkligen
den gamle Adam. Men hwad hjelper? För ett utarbetadt, förödmjukadt,
dödadt, men i Christus tröstadt nådebarn är dock detta den
herrligaste tröst. Och detta medgifva wi wäl alla; många hafwa ock erfarit
det — hafwa erfarit, att samma sak, som war dem alldeles omöjlig på
en tid, då de på det allwarligaste arbetade och kämpade dermed, blef
dem på en annan tid, då Herren gaf tro, frid, fröjd och kraft, oändligt
lätt, gick likasom af sig sjelf. Och likwäl glömmer man oupphörligt
detta; den gamla, ewiga sjelfwiskheten i oss uppreser alltid sitt
ormahufwud igen, och man will sjelf något försöka och förmå, sägande:
"Jag skulle ju, jag borde ju det och det; icke kan jag tro, när jag är
så swag." Man will icke tro, att man alls intet förmår, mer än det, som
är ondt. Och häraf komma ofta osägliga qwal, anfäktningar, mörker,
willfarelser. Isynnerhet om man derjemte har för sina ögon en hel
annan bild af en christen, än Skriften framställer, och drömmer om en
helt annan wäg och kraft, än Gud lofwat, nemligen om en jemn,
beständig, likasom i wåra egna händer öfwerlemnad kraft, till tro, frid
och starkhet. När man har för ögonen en sådan uppdiktad bild af en
christen och ännu aldrig hos sig funnit någon motswarighet dertill, då
råkar man snart i förbistring, knorrar och förnekar all nåd emot sig, allt
Andens werk. Förwirringen och förtwiflan blifwa ock fördubblade
derigenom, att man också oförmärkt i bönen föreskrifwer Gud tid och mått.
Man tänker: "Gud har ju lofwat höra bön; och detta, som jag nu
beder om, måste nödwändigt wara hans egen wilja; Han kan ju icke
wilja, att jag skall wara så swag och syndfull, ja, lika som en slaf
under djefwulen! När Han nu icke hör mig, ser jag ju, att Han har
helt öfwergifwit mig. Då är det snart gjordt, att man faller på
någon galenskap, att man förnekar Herren eller förtwiflar.
O, då wore det godt att wäl minnas, huru Herren förer de sina
underligen, huru t. ex. Paulus tre gånger bad Herren om förlossning
ifrån satans ängel, men fick till swar: "Låt dig nöja åt min nåd; ty
min kraft är mäktig i de swaga", samt hwilken lärdom apostelen häraf
tog: "Derföre will jag allrahelst berömma mig af min swaghet, på det,
märk, på det Christi kraft skall bo i mig — ty när jag är swag, så är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
