Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
is
lade större delen af riket. Skåne kom på grefwe Johans
lott såsom vant för 34,000 mark silfwer, men Holsteinarnes
tyranniska förfarande mot Skåningarne, hwilka på allt fått
plågades och utsugades, föranledde år 4332 en allmån upp-
resning bland desse, derwid fsrtryckarne anföllos och ihjäl-
flogos hivar de anträffades. J sielfwa Lunds domkyrka
nedsablades 300 holsteinste herrar, som der samlat sig till
rådplägning Då provinsen icke kunde hoppas att erhålla
någon undsättning af sin lagliga öfwerhet gas den sig nämnde
år med förbehåll as sina lagars och rättigheters osörkränkta
åtnjutande under swenfke konungen Magnus Eriksson, som för
att gifwa fin nya befattning så mycket större säkerhet utbetalte
till grefwe Johan den pantsumma han hade att fordra.
Christopher lixs son Waldemar iil Atterdag återhop-
fogade Danmarks sönderspiittrade rike och lyckades att också
med slugt begagnande af omständigheterna utan någon sår-
fkild uppoffring återwinna Skåne från Magnus Eriksson,
som för sin slåpvhändhet i denna angelägenhet erhöll meder-
namnet Smek. Detta skedde år 4360, sedan Skåne sålunda
tillhört Swerige under 28 år.
Waldemar lll utfärdade privilegier för Lund år 4364.
Följande år öfwerlåt han till erkebiskopen Bornholm med
Hammershus, wisserligen med konungen betingad inläsnings-
rätt, men hwilken aldrig sattes i fråga. On och slottet
tillhörde från den tiden ända till reformationen Lunds erke-
biskopar. "Med twisten om Bornholm slutades den lång-
wariga striden emellan den andliga och konungautaktenz ty
kyrkan hade nu uppnått samma oafhängighet af staten i
Danmark som iandra länder och fått denna betryggad genom
handfåstningar, och konungarne sunno sig småningom i hwad
de icke kunde förändra. Förhållandet emellan konungarne och
de andelige bles sedan den tiden icke blott fredligt, men till
och med wänfkapligt, då biskoparne började frukta för adelns
städse stigande makt och derföte gjorde gemensam sak med
konungarne mot de werldsliga magnaterne" 0).
1··) Allen, Haandbog tiedrelandets Historie. 5:e Udg. Kbhvn 1854.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
