Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Frossans förekomst i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
ven qvartaner” (Alniquist). I Wisby synas de likväl först emot
hösten hafva vnnnit fäste. Åfven Öland besökes detta år af farsoten
(Aschan).
Men först år 1812 är det farsoten når sin största utbredning.
Nu omtalas hon såsom ”en ovanligt svår frossepidemi” i Blekinge
(Sjöborg); och från Norrbottens provincialläkaredistrikt i andra
ändan af riket rapporterar Lange: ”vårfrossor, annars så sällsynta
här i norden, voro vid vårtiden för ganska många besvärliga.” För
öfrigt omtalas frossan nu såsom ganska allmän i såväl de östra som
vestra kustprovinserna, så ock i de inre delarne af landet, såväl å
orter, för hvilka hon var en gammal bekant som ock i dem, för hvilka
hon helt och hållet var en främling och en sällspord gäst. Från
Strömstads distrikt t. ex. berättas: ”de intermittenta febrarne voro i
Mars, April och Maj så allmänna, att visst l/% af befolkningen hade
känning deraf (Landeberg); och från Gefle stad: ”frossor gingo
från årets början ända till långt inpå sommaren så allmänt och med
en sådan ihärdighet, att de tillförene aldrig här skola hafva
förekommit sådana” (Sparrman). Från Wadstena meddelas*: ”under årets
första hälft fortforo ännu frossfebrar att liksom föregående året vara
ganska allmänna och svåra hos alla åldrar och folkklasser”
(Acha-rius). Från Lindesberg skrifver Malmgren: ”intermittenta febrar,
som förr sällan förekommit i bergslagen, voro vid detta års böljan
nog allmänna och kontinuerade fast i aftagande till vårens början.”
Likaså Ström från Hedemora m. fl.
Härmed hade dock farsotens herrskaremakt nått sin höjd och
om hon också ännu under 1812—13 års vinter här och der kunde
bibehålla väldet, sjönk dock med våren hennes betydelse öfverallt.
Åren 1814 och 1815 gingo väl flerestädes efterdyningar efter de
föregående årens stormar. Men de enda, som erbjuda större intresse,
äro farsotens uppträdande på Öland, hvarifrån frossorna för dessa
år äfveneom för det följande året (1816) rapporteras såsom ”mycket
allmänna” (Kullberg), vidare hennes utbredning på Gottland,
hvar-est enligt Tabellverket 183 personer under åren 1814 och 1815
af-ledo af frossa och slutligen hennes häijande i Norrbotten år 1815,
i synnerhet uti Piteåtrakten, hvarest i öjeby nära 100 personer voro
anfallna (Lange).
I afvaktan på en gynsam tid att förnya sitt angrepp iakttog
frossan i ännu trenne år en tillbakadragen hållning. Endast från några
orter i södra Sverige (i synnerhet Engelholms distrikt) samt vid
Östersjökusten (i synnerhet Kalmar län, Öland och Nyköpings distr.) rap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
