Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Frossans Etiologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
del af Barkarö socken, låg och sumpig, ökar betydligt hvarje år;
och intill staden gränsa på flere ställen stora vattensjuka ängar”.
En annan för frossa svårt utsatt trakt vid Mälaren är, såsom
vi ofvan (sid. 127) framhållit, Enköpings distrikt i Upland. Enligt
Martin var vid 1847 års epidemi ”uti de socknar inom detta distrikt,
som med sina låga stränder sträcka sig till Mälaren, halfva
befolkningen af den arbetande klassen angripen”. I berättelsen för 1853
omtalar Stiegler från samma ort, att ”frossorna på de ställen, som
ligga lågt och nära vattnet, varit ojemförligt talrikare än annorstädes”.
I det följande årets berättelse yttrar han likaså: ”vid Mälarens
långgrunda stränder har frossan sitt rätta stamhåll”. Angående
förhållandet i läkaredistriktet Bro och Håbo meddelar Barcki berättelsen
för 1844: ”nästan på alla sidor kringflutet af Mälaren med talrika
vikar och Qärdar, har distriktet flera låglända trakter, der vattnet
sommartiden faller ut och sålunda blottar sjöbotten, hvilken merendels
består af dy. Häraf alstras den öfvervägande benägenheten för
in-termittenta febrar, hvilken är gemensam för alla Mälarestränder och
ej heller förnekar sig inom Bro och Håbo härader”. Om Sigtuna
distrikt skrifver Wistrand (H. br.): ”de intermittenta febrarne träffas
alla år, men äro vid de emellanåt kommande epidemierna särdeles
envisa och recidiverande, i synnerhet på de ställen, som äro belägna
invid Mälaren och detta sjösystems uppgrundade vikar”. Då El isson
omtalar, att frossan under år 1854 var mycket allmän dersammastädes,
tillägger han också: ”i synnerhet på lågt och sumpigt belägna ställen”.
Den åtminstone sedan 200 år tillbaka såsom frosshärd mest beryktade
ort vid Mälaren är dock Svartsjölandet och Lofön (Drottningholm).
I Arrhenii beskrifning öfver Svartsjölandet heter det: ”naturen hafver
här blandat nöjen med olägenheter, emedan här går en allmän och
egenartad feber, som kallas Svartsjölandsfrossa och är farlig hela
året igenom i synnerhet vid Tegelvikssjön och Svartsjönäset, som äro
de osundaste ställen på ön. Ty uti bQttnen af vikar och inlopp
gifves dy och kärraktig mark, hvilkas dunster stanna i dimmor,
som uppstiga om natten, göra luften tjock och hänga öfver låga
ställen och fuktiga ängar ända mot middagen i synnerhet vår- och
höstetiden”. Bäck, som anför detta ställe nr Arrhenii skrift med
anmärkning, att denne författare vore å orten i fråga uppfödd,
fortsätter: ”samma olägenhet är den nära till Svartsjölandet belägna ön
underkastad, der vårt kongl. hof plägar vistas. Detta angenäma
ställe hafver tätt intill ett träsk och öfverallt lågländ lermark, som
förr varit kärr, men nu är fyld, dock så, att fuktighet och väta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
