Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och soln och nattens stjärnedrom,
och vind och vattens oroström,
och djupets åtrå, bergets sten,
allt har det själ och samma en.
Detta besjälande af den yttre naturen, folksagans
antropomorfisering, går här hand i hand med den skaldiska
synen. Hallström har bundit ihop det rent måleriska
yttre med karaktärsteckning och saga. Versen med sin
brist på melodi, men sin utsökta takt — för att inte bli
missförstådd, anmärker jag att Hallström som metriker
inte hör till samma hufvudgrupp som t. ex. Atterbom,
Stagnelius och Fröding, metodikerna i vår poesi, utan till
den andra hufvudgrupper hvari vi bl. a. träffa Tegnér,
Runeberg och Heidenstam — framhåller just lättheten, det
behagfulla, filigransartade, akvarell-lika i denna skildring.
Romantiskt-psykologiskt berättas de folkfantastiska
sagomotiven, i hvilkas behandling man känner igen det
kraftiga greppet och den versifikatoriska styrkan från
»Miraklet», en ar de märkligaste bitarna i »Purpur». Jag vet
inte hur mycket af dessa sägner som är barndomshördt
eller förnummet af troendes munnar — stockholmare ha
ju inte mycket dylikt af begynnelsen — men de ha
onekligen en äkta klang och mycket gripande tonfall. Våra
allmogemyter ha näppeligen sedan nyromantikens dagar
blifvit omdiktade med en så glänsande stil. Litterärt
formade som de äro, ha de endast i motivkretsen behållit
den elementära folkuppfattningens kännetecken. Den fattiga
Agnis Påls, som råkar ut för spökäfventyret, är inte en
dimmig sagofigur, utan en verklig människa, hvars stackars
frusna och fattiga tillvaro man minns lika starkt som man
ser för sig spökscenen i de dödas julotta. På samma sätt
fängslar »Herr Nils i Wierstad» genom det friska
nordanväder som blåser genom hans raska och hurtiga framfärd,
som går i morskaste 1600-talsstil, med den manhaftiga
prästen i vagnskorgen och den lede som hjul under vagnen,
och en brusande fart. I rent förfärande skräckstämning
äro »En kåpa» och »Nattrammen» oöfverträffliga.
Här och flerstädes erbjuder Hallströms vers en
förvånande brio, det är en sällsynt schvung och kläm i rytm
och ljudfall, på samma gång hans fantasi leker fest med
en af de rikaste föreställningsvärldar som öfver hufvud
stå öppna för dikten. Veka och fina, af en drömsk och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:59:32 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bgrsvskald/0055.html
