Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖRGEN SIEDELS BREV
157
jag åt alla, som vill höra. Den jag håller av, hans
namn börjar med A, förnamnet. Och släktnamnet
börjar med B. Så sant som jag skrivit det med
evighetsbläck på bara skinnet."
"Då är det Albrecht Bourmaister?"
Gunhild svarade varken ja eller nej. Men
Jörgen såg, att ögonen blevo röda under
ögonlocken. Hon talade om, att majoren bestämt
henne för Abraham Lilja, som var en gammal
man. Och så skulle det bli.
Jörgen sade:
"Då är jag varken den, som Gunhild håller
av, och ej heller Gunhilds trolovade?"
"Varken det ena eller det andra."
De gingo i den där förfallna trädgården vid
Hilleborn, som är så full med skräp redan om
sommaren och än värre nu på hösten.
"I fårhagen då?" frågade Jörgen.
Ack, fårhagen hade hon glömt. Jörgen red
hem.
Julkalasen togo det året sin begynnelse med
Abraham Liljas bröllop. Jörgen tog sig före att
kyssa alla tärnorna. Och så liten glädje var på
det bröllopet, att Jörgen fick mera ros än skam
för sitt tilltag. Alltid blev där något skrik och
skratt och ståhej, som det anstår ett bröllop.
Själv tyckte Jörgen, att det var nog så lustigt.
Han tänkte: Jag är då en riktig vildbasare, som
kysser alla flickor! Det är just, vad jag är: en
riktig vildbasare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
