Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
KOMEDIER I BERGSLAGEN
han såg sig själv med den mötandes ögon och
tänkte:
"Se där går Jörgen Siedel med sin unga
hustru. Nu är det han, som är herre på gården
och som arbetar vid Tanningen. Hustrun heter
Bourmaister, dotter till kommerserådet."
Det var som sig borde, allting ordnat, fast
i sitt läge, klart, bestämt. Ingen glidning. Han
smålog mot Monica, han var ju lycklig. En man,
som efter väl förrättat dagsarbete vandrar med
sin unga hustru i trädgården, han är naturligtvis
lycklig. Han brukade också säga henne en del
angenäma saker: "Vad du är vacker och nätt!
Se ett sådant litet öra, skärt och genomskinligt!"
Och annat. Log hon och tog väl upp, blev han
glad, lugn. Men det hände också, att hon blev
otålig.
"Byt nu om, Jörgen! Var så god! Säg något
annat. Att jag är lunsig och klumpig. Att jag
har stora fötter och bleka ögon." —
Det förstod han icke. Borde man verkligen
skämta med sådant? Tillägga sig egenskaper,
som icke funnos? Och hon kunde gå ännu
längre. Hon föreslog — det var ändå en festdag,
det var Jörgens födelsedag — hon föreslog, att
Jörgen visserligen skulle vara Jörgen, men hon
Monica skulle vara Liebchen. Varför? För att
byta om! Hon förstod inte alls, att det kunde
vara farligt. Men den gången blev han ond.
"Jag borde aldrig ha berättat om Liebchen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
