Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underkufvad väntan på slag eller smekning. —
Mormodern stod där och väntade på stormen;
öfvergång och Helge tyckte sig ana mångi
och långa gångna års tysta träning till lidande
och tålamod.
Och gubben fortfor:
— Jag har ju sagt dig, gumma... Ett
sån’t elände... Aldrig görs det som jag
bedt... Hvad ä’ nu det här? Pojken kan
själf ta sig...
På en gång slog han om. Han gick fram
till den lilla skälfvande varelsen, deras gamla
ögon möttes, han strök hennes panna, tog
tallriken och gaf till Helge, som böjde 6ig
efter skeden, och så hjälpte han henne
små-muttrande ut till länstolen:
— Så ja, så ja, Mutter, du känner ju
mig, sätt dig nu, kära gamla kräk. — Ja, vi
ä’ gamla, du och jag — snart köra de bort
med oss, du! — Hm, hm — har du det bra,
Mutter?
Och ynglingen såg hur gumman tacksamt
höjde blicken mot det stora, vackra, hvita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
