Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plankets taggpikar pekade rätt upp som
ville de säga: — Däruppe är det. Backen,
som från Norrbro slutade i ett kälknött gupp,
glänste svagt i medspåren, och dessa tycktes
också vilja leda ögats riktning uppåt. Helge
såg på torget ryttarbystens hufvud och den
lyftade högra handen — resten svann bakom
barriären — men metallgesten syntes gälla
himlen. Och i denna underliga, stillastående
tystnad, där till och med spårvagnsklockorna
upphört ringa, hördes liksom ett underjordiskt
brus. Det var isflaken som med strömmen
törnade mot den gamla brons väldiga
stenpelare.
Förvånad skyndade Helga fram mot
Norrström. Där såg han hur brons stenräck var
kantadt med en kompakt människomassa,
hufvud vid hufvud, och ansiktena, alla riktade
snedt åt söder, färgades röda från den
sjunkande solen. Gaslyktorna voro tända, men de
små blossen liknade utkramade citroner i det
sällsamt starka ljuset, och spetsen på en
lykt-tändares stake syntes som en stearinbit. —
Någon håller på att drunkna, var hans första
3. — Drömlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
