Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge stämde in i skrattet och nickade
hjärtligt afsked.
— Det är utmärkt bra imiteradt, ropade
han leende.
Men han gick ut på torget för att icke
möta någon han kände, och under Operans
skärmtak, där stark trängsel rådde, sneddade
han på nytt och kom nästan upp till Jakobs
bruna kyrkportar. Där svängde just en flock
svarta gestalter, plåtslageriarbetare eller sotare,
han såg ej hvilketdera. Men just som han
passerat dem, kände han en hård stöt mellan
skuldrorna och blaskvåt snömodd slog in
mellan kragen.
Helge skrattade på nytt. Det var två
bagateller, han väl kände. Nu var felet att han
glömt taga af sig sin pincené. Och innerst
illustrerade de så passande den halfhet, det
mellanting, det onyttiga, han i sentimentala
stunder fann sig vara.
Så dök han ned i den mörka
Kungsträdgården som låg som ett sotigt haf med en
och annan skumtopp, där snön stannat på
soffor och rabattstängsel. Statyn stod som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
