Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högklackade lackstöflarna, som förekommo
feminina, den dinglande monokeln och den
svängande lilla ebenholskäppen med
guld-inlagdt elfenbenshufvud, hvilken liknade en
taktpinne, brukade han säga halft beklagande
till vaktmästar Bendel som gick för att hämta
middagsposten:
— Protokollsekreter’n står och talar med
portogisarn.
Men uppe på vinden, i de små kuporna,
bodde fattigt folk. Det var som hade de
afskilts från de förnämligare hyresgästerna
äfven genom särskilda, rent yttre, mekaniska
inrättningar. Vindstrappan var af gjutjärn och
förde brant upp genom en tjock mur och
brandväsendet hade ytterligare påbjudit att två stora
eldfasta bleckluckor skulle anbringas öfver
trappöppningen för att vid behof kunna fällas
ned och täcka hotande rök och eld.
Farstugången, som gick mellan vindskontor och
bostadsdörrar, var belagd med tegel och
därför kallades den »röda gången». Där bodde
vaktmästar Bendel med sin familj i två rum
och kök — bostaden hörde till löneförmånerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
