Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge vågade icke fråga. Han kände helt
med dem och förstod hur denna fabel vuxit
sig in i deras sinnen, blifvit lifvets sista löfte
och visat dem Kanaan, landet af mjölk och
honung, som de vandrat genom svarta nätter
och dagar och röda haf i hopp att nå. Och
hans medlidande växte och han glömde sin
egen egoism, och tyckte nästan, att för honom
återstod allt det, de mist. Det skulle säkert
komma.
Och nu såg han hur gammal fadern var
och utsliten, och att styfmodern var ett litet
gråtande gumbarn och halfsystern en blek
vindskupeblomma, som icke rådde för att hon
ibland var elak. — Det var bara takskuggans
fel.
Han skulle gärna ha velat veta hvad som
hade händt inför Géricaults sorgliga tafla,
men det kunde också vara detsamma. Och
först i morgon fick han väl tala om sin egen
plan, sitt eget öde.
— Nu går jag ned på kontoret, sade han.
Då reste sig fadern.
— Du skall höra det hela, Helge, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
