Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De närvarande herrarna bestormade drottningen
med så ivriga böner att hon som god bretagniska
sände munken ett uppmuntrande småleende.
— Gå på ni, sade hon, ni får väl ansvara för våra
synder inför Gud.
— Gärna, madame, om ni behagar ta på er mina;
det vinner ni på.
Alla skrattade, även drottningen. Kungen slog
sig ner hos sin gemål, som han var mycket kär i.
Hovmännen fingo tillåtelse att sätta sig, men de
unga ställde sig med damernas medgivande bakom
deras stolar, för att tyst instämma i deras skratt.
Abbé de Turpenay berättade nu följande historia,
men vid de vågade ställena sänkte han rösten så att
den blev mild som en flöjt.
För minst hundra år sedan rådde stor oro inom
kristenheten, ty i Rom fanns det två påvar vilka
bägge påstodo sig vara lagligt valda, och det
vållade stora obehag för klosterfolk och biskopar, ty för
att värva vänner gåvo bägge påvarna prebenden till
sina anhängare, så att många ämbeten fingo två
innehavare. De kloster som lågo i strid med
grannen kunde ju ej erkänna bägge påvarna och hade
därför bråk med grannklostret som hyllade den
fientliga parten. Denna schism vållade oändliga
svårigheter och bevisar att ingen pestsjukdom är
så elakartad som den som rasar inom kyrkan. På
den tiden, då den onde ävlades att kapa åt sig
våra stackars ägodelar, låg Turpenayklostret, vars
ovärdige styresman jag nu är, i process med den
fruktansvärde herr de Candé, en kättersk avfälling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
