Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag vet inte om jag skall lyda er, kusin.
— Varför inte?
— Det är lättare att visa det i handling än med
ord.
— Vore det inte syndigt? sade Berthe.
— Tvärtom, då blev det fest både här och i
himlen, änglarna skulle omsvepa er med doft och sjunga
sina sånger för er.
— Så tala då.
— Jo, så här betedde sig min vän för att göra min
glädje fullkommen.
Jean slog armarna om Berthe och tryckte henne
lidelsefullt intill sig.
— Medan han höll mig så som jag nu håller er
sade han till mig med en röst långt ljuvare än min:
”Sylvie, du är min eviga kärlek, min skatt, min
glädje dag och natt, du är vitare än dagen, härligare
än allt, jag älskar dig högre än Gud och skulle vilja
lida tusen dödar för den lycka du bereder mig.”
Sedan kysste han mig, inte som en äkta man, ty det
är rått, utan som två duvor kyssas.
För att genast visa hur mycket bättre älskarnas
metod är sög han all honungen från Berthes läppar
och kysste sedan hennes hals och hennes bröst.
— Ja, sade Berthe, eldad utan att veta det, detta
är bättre, det skall jag tala om för Imbert.
— Är ni från edra sinnen, kusin? Säg ingenting
till er gamle man, han kan ju inte göra sina
händer, hårda som klappträn, lika lena och smekande
som mina. Så här gick min älskade engelsman till
väga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
