Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för henne och för att göra penitens inför Gud och
människor hade övergivit sitt präktiga riddareliv,
gått i kloster och låtit sitt namn dö ut, vilket var
värre än döden; hon hade tänkt att ej ens Gud
skulle förvägra munken att en gång om året se sin
son, för vilkens skull han offrat allt. Men nu ville
hon ej leva tillsammans med en mördare utan
lämnade hans hus, där hon lät sina ägodelar stanna kvar;
om Bastarnayarnas heder fläckats var det hans
fel och icke hennes, ty hon hade försökt mildra
olyckan så gott hon kunnat; nu skulle hon och
hennes son bege sig ut i världen, tills allt var försonat,
och hon visste mycket väl vari denna försoning
skulle bestå.
Sedan tog hon sin gosse vid handen och
avlägsnade sig, mera storartat vacker än Hagar då hon
lämnade patriarken Abraham och så majestätisk
att alla husets tjänare böjde knä där hon gick fram
och anropade henne med knäppta händer, som om
hon varit den heliga jungfrun själv. Det var
ömkligt att se herr de Bastarnay gråtande följa efter
henne, erkännande sin skuld och förtvivlad som om
han förts till stupstocken.
Berthe ville ingenting höra. Förvirringen var så
stor att man låtit vindbryggan vara nedfälld, och
hon påskyndade sina steg för att komma ut ur
slottet innan den drogs upp. Berthe satte sig på
kanten av vallgraven, medan alla i slottet under
tårar bådo henne stanna. Den stackars slottsherrn
stod med handen på vindbryggans kedja, stum som
ett av de skulpterade stenhelgonen över porten;
han såg Berthe befalla sonen att skudda stoftet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
