Den sköna Imperia gift och andra lustiga historier / 162 (1935) Author: Honoré de Balzac Translator: Ernst Lundquist With: Gustave Doré Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vid midsommartiden, sju år innan hon gifte sig
med Tachereau, hade hon trampat ut barnskorna.
Hon var skämtsam, men tog emot sina tillbedjares
hyllning utan att fästa sig vid någon av dem. Och
det fastän hon uppvaktades nedanför sitt fönster
av unge Rabelais, som hade sju fartyg på Loire,
Jahans äldste son, skräddaren Marchandeau och
kramhandlaren Peccard. Hon gjorde narr av dem,
ty hon ville bli vigd i kyrkan innan hon
överlämnade sig åt en man, vilket bevisar att hon var en
hederlig flicka, tills hennes dygd dukade under för
våld.

En ung herre vid hovet såg henne en dag fara
över floden i ett starkt solsken, som framhöll
hennes svällande behag, och frågade vem hon var. En
gubbe som arbetade vid stranden kallade henne den
vackra flickan i Portillon, en tvätterska känd för
sitt glada lynne och sin ärbarhet. Den unge herrn
hade mycket stärksaker och fint linne och beslöt att
bli kund hos den vackra flickan, som han hejdade.
Hon tackade underdånigt, ty han var herr du Fou,
kammarherre hos kungen. Åt detta
sammanträffande var flickan så
förtjust att hon ständigt hade hans
namn på tungan. Hon talade
mycket om honom till folket i S:t
Martin och även hemma hos sig, då hon
kom tillbaka dit; dagen därpå, då
hon tvättade nere vid floden, talade
hon oupphörligt om den nye
kunden, hon nämnde herr du Fou oftare än Guds namn
nämnes i en predikan, och det var litet för mycket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>