Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Min vän, sade drottningen i det hon förde sin
gemål till fönstret, där ser ni en förrädare som
intrigerade för att ta ifrån er det käraste ni äger i
världen, och jag skall lägga fram bevisen då ni får
tid att granska dem.
Då Montsoreau såg förberedelserna till
avrättningen kastade han sig för kungens fötter och bad
om nåd för den som var hans dödsfiende, vilket
rörde kungen djupt.
— Herr de Montsoreau, sade drottningen och
betraktade honom med vredgad min, är ni nog djärv
att motsätta er vår vilja?
— Ni är en ädel riddare, sade kungen i det han
gav herr de Montsoreau en vink att stiga upp, ni vet
inte hur fientlig venezianaren var mot er.
Pesaro blev hängd, ty drottningen bevisade för
kungen hans förräderi, i det hon genom en bankir
i staden upplyste honom om de ofantliga summor
som Pesaro haft i den genuesiska banken och som
nu överlämnades till Montsoreau.
Denna vackra och ädla drottning dog, enligt vad
Siciliens historia berättar, i barnsäng, då hon gav
livet åt en son, som blev en stor man, men mycket
olycklig i sina företag. Enligt hovläkarens utsago
trodde kungen att den olyckliga utgången berodde
på det alltför kyska liv drottningen fört. Han
tillskrev sig därför skulden för den dygdiga
drottningens död, gjorde penitens och byggde åt madonnan
en kyrka, som är en av de vackraste i Palermo.
Då herr de Montsoreau såg kungens förtvivlan sade
han honom, att om han velat ha en drottning
endast för syns skull, borde han inte ha tagit henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
