Paulus' andra brev till korintierna, 10 Kapitlet
Paulus bemöter sina motståndare, som
hade påstått att han väl i brev, men
icke personligen kunde uppträda med
myndighet, och att han otillbörligt
berömde sig.
1. Jag Paulus själv, som »är så ödmjuk, när jag står ansikte mot
ansikte med eder, men visar mig så modig mot eder, när jag är
långt borta», jag förmanar eder vid Kristi saktmod och mildhet
2. och beder eder se till, att jag icke, när jag en gång är hos
eder, måste »visa mig modig», i det jag helt oförskräckt tänker
våga mig på somliga som mena att vi »vandra efter köttet».
3. Ty fastän vi vandra i köttet, föra vi dock icke en strid efter
köttet.
4. Våra stridsvapen äro nämligen icke av köttslig art; de äro
tvärtom så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen.
5. Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som
uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags
tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad.
6. Och när lydnaden fullt har kommit till väldet bland eder, då äro
vi redo att näpsa all olydnad.
7. Sen då vad som ligger öppet för allas ögon. Om någon i sitt
sinne är viss om att han hör Kristus till, så må han ytterligare
besinna inom sig, att lika visst som han själv hör Kristus till,
lika visst göra också vi det.
8. Och om jag än något härutöver berömmer mig, då nu fråga är om
vår myndighet -- den som Herren har givit oss, till att uppbygga
eder och icke till att nedbryta -- så skall jag dock icke komma
på skam därmed.
9. Jag vill icke att det skall se ut, som om jag med mina brev
allenast tänkte skrämma eder.
10. Ty man säger ju: »Hans brev äro väl myndiga och stränga, men när
han kommer själv, uppträder han utan kraft, och på hans ord
aktar ingen.»
11. Den som säger sådant, han må emellertid göra sig beredd på att
sådana som vi äro i orden, genom våra brev, när vi äro
frånvarande, sådana skola vi ock visa oss i gärningarna, när vi
äro närvarande.
12. Ty vi äro icke nog dristiga att räkna oss till eller jämföra oss
med somliga som giva sig själva gott vitsord, men som äro utan
förstånd, i det att de mäta sig allenast efter sig själva och
jämföra sig allenast med sig själva.
13. Vi för vår del vilja icke berömma oss till övermått, utan
allenast efter måttet av det område som Gud tillmätte åt oss,
när han bestämde att vi skulle nå fram jämväl till eder.
14. Ty vi sträcka oss icke utom vårt område, såsom nådde vi icke
rätteligen fram till eder; vi hava ju redan med evangelium om
Kristus hunnit fram jämväl till eder.
15. När vi säga detta, berömma vi oss icke till övermått, icke av
andras arbete. Men väl hava vi det hoppet, att i samma mån som
eder tro växer till, vi inom det område som har tillfallit oss
skola bland eder vinna framgång, i så överflödande mått,
16. att vi också få förkunna evangelium i trakter som ligga bortom
eder -- och detta utan att vi, inom ett område som tillhör
andra, berömma oss i fråga om det som redan där är uträttat.
17. Men »den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren».
18. Ty icke den håller provet, som giver sig själv gott vitsord,
utan den som Herren giver sådant vitsord.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:10 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/47_10.html