Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I minsta lilla hög och kulle
De stackrarna nu påta skulle
Och gräfva i sitt anlets svett.
De gräfde nätter, gräfde dagar,
Jag deras grymma lott beklagar,
Då de ej skymt af något sett,
Som minsta lön för mödan gett
Och hem till kungen kunde föras.
Af svåra drömmar deras nätter störas,
Att ständigt böjd och krokig gå,
Så öm och full af värk blef ryggen,
Och som det sommar var, man kan förstå,
Att högst gemena voro myggen.
Döm då om deras fröjd en dag,
När i den genomgräfda kullen
Ett föremål stack fram ur mullen,
En urna visst af något slagl
Den lärde stod där glädjedrucken:
Först stack ett öra fram — blott ett —
Han jorden krafsar bort så lätt,
Och urnan står där gul och sprucken
Och lofvande på alla sätt.
Af fröjd hans tärda anlet lyser:
»Den här var grufligen antik,
Och ej en urna denna lik
Ett land i sitt museum hyser.
Ett kan mig dock bekymmer göra:
Hvar finns månn’tro dess andra öra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
